Hopp om genombrott för den «artiga revolutionen» i Belarus

Protesterna mot Belarus president Aljaksandr Lukasjenka fortsätter med oförminskad styrka.

Hundratusentals människor samlas dagligen till demonstrationer för att demokratiska val ska hållas i landet.

– Det är inte en massprotest. Det är en totalprotest.

Det säger belarusiska Natallia Vasiljevitj som sitter i den ecklesiologiska gruppen vid Conference of European Churches (CEC). 

– Det är viktigt att förstå att det gångna valet inte handlade om ideologi eller olika politiska program. Det handlade om spelreglerna: om demokrati eller diktatur, säger Vasiljevitj som beskriver protesterna efter valet den 9 augusti som “artiga”: 

– Folk som ställer sig på bänkar tar först av sig skorna. De pausar demonstrerandet när de ska gå till jobbet. De plockar ner barrikaderna de har byggt upp på dagen när det är dags att gå hem på kvällen.

Demonstranter vid Självständighetstorget i Minsk på måndagen. Foto: Sergei Grits/AP/TT

Men regimens svar på demonstrationerna har varit allt annat än artig: tusentals människor har gripits och nya vittnesmål om polismisshandel och tortyr fortsätter att komma fram i ljuset.

– De blir slagna med gummibatonger, de våldtas, de får tänderna utslagna och armarna brutna, säger Natallia Vasiljevitj.

Redan innan valresultatet tillkännagavs, gratulerade den ortodoxa kyrkans exark, metropoliten Pavel Ponomarev, Lukasjenka till segern. Också Moskvapatriarkatets ledare Kirill skickade lyckönskningar till landets ledare som har suttit vid makten sedan 1994.

På måndagen kom också ett uttalande av ortodoxa kyrkans synod som fördömde våld i alla dess former.

“Vi fördömer våld, tortyr, förnedring, godtyckliga gripanden, extremism i alla dess former och uppenbarelser, lögner och svek — om vi inte samlas för att stoppa denna konfrontation i dag, kommer den att få bestående konsekvenser för vårt land.”

Belarus oppositionsledare Svjatlana Tsichanouskaja under en sammankomst med sina anhängare i juli. Foto: Sergei Grits/AP/TT

Natallia Vasiljevitj berättar att den ortodoxa kyrkan i landet saknar erfarenheter av ett socialt engagemang, att vara en profetisk röst.

– Och neutralitet är också en position, ett slags stöd till dem som står bakom våldet. 

Hur ser då folket på kyrkornas agerande under krisen? 

Natallia Vasiljevitj berättar hon har märkt att många ortodoxer är besvikna över att vad som uppfattas som kyrkans flathet. Dessa uttrycker då att de överväger att gå med i den katolska kyrkan istället.

Men kyrkorna är splittrade internt. Många ortodoxa och katolska präster och biskopar har tydligt tagit ställning för demonstranterna, exempelvis genom att ställa sig sida vid sida med dem iförda prästkläder. Eller genom att bjuda på glass efter en lång dags protester.

Också de protestantiska kyrkorna uttrycker stöd till kampen.

– Detta är en fråga om det kristna samvetet, inte så mycket om en politisk kamp. Det är politiskt i ett mycket bredare perspektiv, säger Natallia Vasiljevitj.

– Och då spelar kyrkorna en viktig roll: deras position är inte “ren politik” utan uttryck för moral, mänskliga rättigheter, frågor om sanning och lögn.

Under de senaste dagarna har kyrkliga röster i landet skärpt tonen något. På begäran av katolska kyrkan möttes dess högste företrädare i landet, metropolit Tadeusz Kondrusiewicz och inrikesministern Jurij Karajev på måndagen. 

Ärkebiskopen erbjöd kyrkans hjälp för att få en lösning på konflikterna, liksom krävde svar på frågan om försvunna personer och att kyrkan skulle få träffa fångar.

En stillbild från statlig belarusisk tv visar Aljaksandr Lukasjenka, beväpnad och iförd skottsäker väst, nära presidentpalatset i Minsk den 23 augusti. Foto: AP/TT

Den romersk-katolska kyrkan i Vitryssland har nära band med kyrkan i Polen, med dess erfarenheter av motstånd under kommunistdiktaturen och kopplingarna till fackförbundet Solidaritet.

– De uttalade sig om att vi behöver dialog. Men det är i en situation med ojämbördiga parter, där det är den ena sidan som har vapen och som utövar våld.

Men kyrkornas blygsamma inblandning i konflikterna möttes av en stenhård replik av Aljaksandr Lukasjenka i samband med ett möte i lördags: 

– Mina kära präster, sansa er och sköt er själva. I kyrkorna måste man bara gå för att be: de ortodoxa och katolska kyrkorna är inte till för politik, sade han i lördags.

För Natallia Vasiljevitj vittnar detta om regimens rädsla för kyrkornas potentiella inflytande.

– En viktig anledning till att jag började plugga statsvetenskap 1999 var att jag ville ha demokrati i mitt land. Jag ville få vetenskapliga data, begrepp och verktyg som kunde hjälpa mig att analysera situationen och få till en förändring, säger hon.

– Det som har hänt den senaste månaden visar att begreppen som jag har läst om som forskare inte fungerar.

Det finns ingen tydlig ledare, ingen organiserad opposition utan en väldig spontan reaktion från medborgare som har fått nog av ofriheten.

Vad tror du om den närmsta framtiden: kommer den förändring som du önskat sedan du började plugga för drygt 20 år sedan?

– Jag hoppas det. En sak är klar: Lukasjenka har tappat legitimitet, och att alla steg han tar leder till ökad impopularitet. Frågan är hur mycket mer våld som kommer att slå mot  människor under den demokratiska övergången. Och kommer andra länder att blanda sig i utvecklingen? I så fall vem? Ryssland? EU? Ingen vet.

– Eftersom det saknas en stark kyrklig röst i Belarus — de hotas, riskerar repressioner, och saknar en socialteologi — så står hoppet till röster utanför Belarus.

www.kyrkanstidning.se